Nu har jag varit och hämtat min kära dotter, som jag saknat henne. Annars har denna dagen sögit lika mycket som alla andra måndagar. Längtar till fredag, precis som vanligt. För då kommer min Joe hem, känns fortfarande konstigt att det är vi nu, fast det känns också bra. Är ju egentligen ingen större skillnad från innan, förutom att det är officiellt typ. Det trodde jag aldrig, och ingen annan heller. Har även berättat för mitt ex idag, han tog det ganska bra, han önskade mig lycka till, och det är ju alltid nåt. Vi var ju trots allt ihop i 5 år och fick Mysan tillsammans, det bästa som har hänt nån av oss nånsin. Och har inte velat berätta nåt tidigare eftersom det inte varit speciellt seriöst, ville inte såra han i onödan. Men självklart hade ju någon redan berättat för han, som vanligt. Jag hade velat berätta först, och inte via telefon, utan mellan 4 ögon. Men men, trodde iofs inget annat än att han redan visste, men tror han uppskattade att jag berättade det iaf. Hoppas han också hittar nån ny snart, så blir hans liv säkert mycket roligare. Det är ju inget kul att vara själv, och han förtjänar att ha de kul och bra, eftersom han är en bra männsika. Nu har lillan hittat sin musikvovve, så nu är det dags att dansa. Tack å hej leverpastej.