Jag saknar min superfina pojkvän Joe     

Jag är så jävla arg, arg över precis allt! Arg över min uppväxt, arg över mina val jag gjort i livet, arg på mina föräldrar, arg på mig själv, ja... ARG PÅ ALLT! Vem ska man klandra för att man är som man är, eller inte blev som man skulle, eller inte har ett skit, ingen utbildning, inget liv, inget jobb, inga pengar, ingenting.. Jag är ledsen, skit ledsen. Men har väl mig själv att skylla, sitter här i en sketen lägenhet i stiftelsen med en unge, de är ju fan att man är dum när man är ung, man fattar ingenting. Hade man skött skolan så kanske man hade varit nån annanstans i livet idag, eller man kanske hade haft ett liv iaf. My är väl den enda som gör livet värt att leva, så är glad jag har henne. Annars hade jag nog inte suttit här. Hade så jävla gärna velat skriva av mig mer, men jag sårar så många människor då, så kanske bäst att låta bli. Jag borde väl va tacksam sägs det. JO, fuck you!

- Lika bra att sluta nu...